Hittade denna på tumblr för ett tag sen och den är ju klockren! Såhär försöker jag tänka varje gång jag sjunker ner till botten. För då när allt är som sämst, jobbigast och bara svart så tänker jag igenom precis ALLT dåligt som jag blivit utsatt för i mitt liv, allt verkligen allt som på något sätt påverkat mig negativt, som satt spår. Allt det tänker jag tillbaks till, river upp sår och strör salt i dem. Och det är en viss tid som jag ofta tänker tillbaka till, sista året på högstadiet, 9an. Allt och alla som det året gjorde mitt liv ovärt att leva, de som sparkade på mig när jag redan låg ner(inte bokstavligt talat), de som absolut va tvugna att lägga sig i och sprida falsk fakta, de som sa saker efter mig, de som anonymt skrev till mig på nätet, de som utnyttjade mig, de som svek mig, de som fick mig att ständigt leva i en rädsla att någon snart skulle komma och skrika saker till mig eller att någon skulle slå ner min bror pga "mina problem", de som fick mig att bli så deprimerad, så innesluten i mig själv att jag inte visste vad som va natt eller dag. Dem som än i dag får mig att må dåligt, dem vill jag bara kunna säga FUCK YOU till och sen inte låta mina tankar slinka in på de minnena någonsin igen. Dem är inte ens värda att tänkas på.