Sedan bytte man om i recerfart för att inte komma alldeles för sent. Gick snabbt som en djurvårdare gör(försökte iaf) till Sydamerika. Väl där gjorde man först rutinerna, vilket var att kratta bajs och halm ute i anläggningen, kolla så att det fanns tillräckligt med hö och halm i vindskydden, fylla på om det behövdes. Sedan började man med att mocka inomhus och tömma bajsbaljorna(kapybaror och tapirer bajsar i vatten) som va det svåraste, blev alltid översvämning av bajs i avloppet D: Sedan va det frulle straxt efter nio, bara att traska nerför dödens backe igen och sedan uppför den när frullen va slut. Då gick man mot bamsehuset där vi åkte golfbil till sydamerika.

 Efter frullen mockade man klart i stallet, fyllde på med hö och halm om det behövdes och sedan så spolade man och skrapade gången i stallet. När man gjort detta så gjorde man i ordning frukost och middag till nästa dag, gjorde en hink med frukt och grönsaker som djuren skulle få senare. Och nu när man gjort klart rutinerna så kunde vi t.ex. åka och plocka blåbärsris till djuren eller såga granar(tapiern Jonas älskar gran!) som vi la in eller hängde upp i taket i boxarna och la i anläggningen. Sen vid 12 gick man på lunch, återigen så skulle man nerför dödens backe och sedan uppför den igen efter en timmes lunch. Gick mot Bamseshus, sa hej till Viktor, Tor och Ronja och även björnarna Andrea, Varulven och deras 4 ungar.

 

När vi kom tillbaks till stallet så ställde vi in foder och miljöberikade i boxarna och sedan var det dax att släppa in djuren, alla förutom marorna och vikunjerna. Ibland gick det fort, ibland inte, det berodde på om djuren va på bushumör eller ej. När djuren va inne så gick vi ut på rasgården och strödde ut foder åt marorna, sedan gick vi upp på berget där vi gjorde likadant åt vikunjerna. Vikunjerna lever nämligen i klippiga berg så det är naturligt för dem att få maten där.

 

När alla uppgifter var gjorde så kunde man gosa med Tapirerna, oftast lilla Teo, så söt är han. Eller socialisera kapybarorna, de är ganska skygga och hoppar till och springer och gömmer sig bara man råkar göra en för snabb rörelse. Sista dagen fick jag göra det själv, så jag gick in och satte mig hos dem med en hink med grönsaker och frukter, nom nom. De flesta i flocken kom fram, även den 3 veckor gamla bebisen, och åt direkt ur min hand och jag lyckades även klappa 2 av dem!  Annars är det skitsvårt att bara komma nära dem. Haha asså ååh fatta känslan att just jag lyckades klappa och mata dem ur handen! :'D

 

 

Ibland fick jag även hjälpa till på barnens lantgård, där hade min klasskåmpiz elin sin praktik så det va alltid kul när jag fick va där. Där så gjorde vi rent i hagarna, speciellt i den där korna och de två killingarna Stjärna och Sofiero gick. Stjärna gick alltid runt och skrek för att hon ville in, i början va det gulligt, sen ville jag bara stypa henne, hahah skoja! Vi soppade även rent stallplan och socialiserade Stjärna och Sofiero.

Jag va även med när de kastrerade tapiren Jonas, det va det äckligaste och vidrigaste jag varit med om. Ni kanske inte vet, men jag har fetaste fobin för rått kött, skärande i djur osv osv, kan inte ens kolla på en köttbit som t.ex ska grillas, disgusting. Är i alla fall lite stolt att jag klarade av att kolla på utan att spy, dock fick jag i uppdrag att fota allt NÄRA. Det va inte så mysigt att komma där med kameran och fota asnära när de skar i pungen på Jonas D: Mådde rätt illa där ett tag och fick gå ut. Efter allt va klart bad den dansktalande veterinären mig att hålla upp testiklarna i två krokar så att han kunde fota dem, först höll jag dem bredvid mig och då sa han "naaä naaä, framför daiiig!". Så jag höll dem framför mig, men nae, då skulle jag hålla dem högre och högre och tillslut höll jag dem mitt framför mitt ansikte D: Det va inte så mysigt :((

 

När allt va klart för dagen så åkte vi till bamsehuset där vi bytte om och så väntade jag på Elin så att vi kunde gå tillsammans till FoU där vi väntade på bussen. Ni anar inte hur sjukt jävla läskigt det är att gå genom parken när det är mörkt, läskigaste någonsin.

 

Det va en gång som jag fick gå själv och så gick jag förbi björnhägnet och så kollade jag in i skogen på andra sidan vägen och då får jag se en björn stå där, jag blir livrädd och försöker i all panik komma på vad det är man ska göra när man möter en björn i skogen. Kommer ihåg att jag tänkte "ska jag stannna, ska jag gå, ska jag SPRINGA?!! vafan händer om den attackerar?!". Jag fortsatte att gå och höll en stadig blick på björnen, jag liksom såg att den följde mig med blicken och jag tänkde "Shiit, jag kommer dö nu!", men så får jag se något, det liksom blänkte till mitt på björnen, fan va konstigt tänkte jag. Då får jag se det.. DET ÄR JU BARA EN BJÖRN I PAPPA SOM STÅR DÄR! Hahah alltså snacka om att jag kände mig dum, jag trodde liksom på riktigt att jag skulle dö, att

Så kunde alltså en dag se ut när jag praktiserade på Kolmården på Sydamerikaavdelningen!