TAKE ME BACK TO THE LIFE THAT LEFT ME
Nu va det ett tag sen sist jag skrev, anledning är för att bloggen är ganska stökig just nu men det ska fixas när tid finns. Under tiden jag inte bloggat har det hänt en del saker och jag har under dagen funderat över vad jag kan skriva ut och inte på bloggen, men jag kände tillslut att ni bör få veta.
Efter tre veckor hos Adam åkte jag hem i fredags, ovetandes vad som skulle komma att hända dagen efter. Lördag natt ringde han, 31 minuter och 33 sekunder pratade vi och sen va allt över. Efter 11 månader och 16 dagar tillsammans har vi valt att gå skilda vägar av olika anledningar, han har sina och jag mina. Trots att en liten del av mig ville detta så gör det ändå så jävla ont, tårarna slutar aldrig rinna och jag saknar honom mer än någonsin.
Är ändå så oerhört glad att få ha delat den här tiden med honom, kunde inte ha tänkt mig någon bättre att dela den med. Han har hjälpt mig genom så mycket och alltid funnits där trots avståndet och det är jag så tacksam över. Jag är också glad över att det inte slutade i ett enda kaos, för jag hoppas ändå att vi kan försöka hålla kontakten och bli vänner för han betyder oavsett vad väldigt mycket för mig.
Önskar man kunde konsten att backa tillbaka tiden, till tiden då allt va perfekt mellan oss två.
Kommentarer
Postat av: Alisha
Men åh :( <3
Jag hoppas att kontakten mellan er håller och ibland är det skönt att gråta ut :(
Svar:
Momlin Engqvist
Postat av: Sara
Sjukt tråkigt:(( Hoppas det blir något bra i mellan er!
Svar:
Momlin Engqvist
Postat av: madeleine
så otroligt fint att det verkar ha tagit slut på ett lugnt och sansat sätt liksom, istället för bråk och sånt argt.
Svar:
Momlin Engqvist
Postat av: madeleine
så otroligt fint att det verkar ha tagit slut på ett lugnt och sansat sätt liksom, istället för bråk och sånt argt.
Trackback