Ända sen 6 års ålder har jag varit otroligt fascinerad av delfiner. I lågstadiet var jag den där klasskamraten som satt och ritade delfiner på alla papper och skolböcker. I mellanstadiet utnyttjade jag geografilektionerna och läste om var delfiner fanns och hittade då stora barriärrevet och Australien, som blev starten till varför jag idag vill bo i Australien. I högstadiet var jag den där personen som valde inriktning till gymnasiet för att kunna jobba med delfiner. I gymnasiet fanns många likasinnade som jag, som älskade djur och framförallt delfiner lika mycket som jag. Men jag var, om jag får säga det själv fortfarande klassens delfinnörd. Nu skulle det ju vara häftigt och säga att jag nått min dröm att få jobba med delfiner, men njaa jag gör ju tyvärr inte det.

 

Det skulle vara häftigt att få jobba på delfinariet i Kolmården och jag skulle absolut inte säga nej till att få jobba där, men min dröm är större än så. Jag vill jobba ute på det öppna havet, jag vill jobba i havet och jag vill jobba tillsammans med de vilda valarna utefter deras gokännande. Men jag kommer aldrig utbilda mig till marinbiolog så det kommer nog aldrig att hända och jag skulle faktiskt vara nöjd med att bara få uppleva valar i det vilda, för det kommer jag se till att göra. Men däremot har jag andra lika stora drömmar som jag just nu kämpar för att nå, men det ska jag inte ta i detta inlägg. För mig har det varit skönt att ha haft ett intresse genom hela min uppväxt, att hela tiden ha en dröm att sträva efter. När jag ser videos/bilder/filmer på valar så reser sig håren på armarna och hela jag ryser. Ett glädjerus far igenom hela kroppen. Varje gång jag sett eller träffat delfinerna på Kolmården har jag blivit tårögd. Valar är så väldigt fina och graciösa djur och inget annat djur har någonsin fått mig att känna så mycket. Jag inser hur konstigt det här låter men det är sant, det är som att valar utstrålar en intelligens och glädje med sina läten och sitt kroppsspråk olikt något annat jag någonsin upplevt. Jag undrar verkligen hur jag kommer reagera den dag jag får uppleva valar i det vilda.

 

Om det är något som passar in under #HappiChallenge så är det valar. Valar gör mig glad och så galet inspirerad, de har inspirerat mig genom hela mitt liv. För er som undrar varför jag blandar att skriva val och delfin så är det för att delfiner är en val. Delfiner är faktiskt en familj i ordningen valar, som omfattar cirka 40 arter uppdelade i 17 släkten. När någon säger delfin så är det vanligtvis flasknosdelfin folk tänker på, men visste ni att till exempel späckhuggare också är en delfin? Ååh vad jag älskar systematik! Hur som helst så älskar jag familjen delfiner och ordningen valar precis lika mycket, så otroligt vackra djur.

Igår passade jag, lillasyster, mamma och pappa på att åka ut till Tåkern i det fina vädret. Vi råkade välja en dag då det var JÄTTEmycket folk där, tror det var ett helt busslass med fågelskådare där. Kändes lite skämmigt att komma där med min canon 600D +standardobjektiv och så hade alla där fetaste objektiven, stativ och allt möjligt. En farbror där hade det absolut största objektiv jag NÅGONSIN sett, alltså helt sjukt stort var det!! Typ i tjocklek som en vanlig fotboll??? GAL1. MEN trots mitt lilla objektiv på min trasiga kamera så låter jag mig inte stoppas, tar också plats och fotar precis som dem. Det handlar ju trots allt inte om att ha dyrast utrustning!

 

Tåkern är en av Nordeuropas främsta fågelsjöar och är ett naturreservat för att skydda det viktiga värdet sjön har för växt-och djurlivet. Där kan man se alla möjliga fågelarter men när vi var där igår var det mest övervägande skrattmåsar i och med att de häckar där. Vi såg även Knölsvan, Trana, Gäss, Tofsvipa, Skäggdopping, Sothöna och lite andra vanliga fåglar.

Förra veckan blev ännu en giant tusker dödad och jag blev på riktigt ledsen när jag läste om att denna elefant som hette Satao II dödats för sina betar. Han var en av de sista 25 giant tuskers och de där vidriga tjuvjägarna bara var tvungna att döda honom. För att räknas som tusker så ska en bete väga över 45 kg och då går de i princip enda ner till marken. En elefants betar växer långsamt så det tar otroligt lång tid innan de kan räknas som en "tusker", Satao II var minst 50 år och var en otroligt viktig individ för sin art. De afrikanska elefanterna har på grund av jakten minskat dramatiskt i antal. De har reducerats från runt 10 miljoner i början av 1900-talet till omkring 1,3 miljoner på 1970-talet och till endast omkring 400 000 i dag. VARJE år dödas ca 20 000 elefanter så de hinner aldrig komma upp i den höga åldern och blir giant tuskers. Dessutom föder honorna en unge med 2,5-9 års mellanrum och är dräktiga i 2 år, så fortsätter tjuvjakten i den här takten kommer det inte finnas elefanter i det vilda i framtiden i och med att deras reproduktion är så långsam och dödandet ökar allt mer.

Inte nog med att tjuvjägare dödar vilda djur för deras horn/betar/kroppsdelar, förra veckan bröt de sig även in på ett zoo i frankrike och dödade en noshörning och tog hornet på den??? NÄR ska denna vidriga industri få ett stopp?! FYFAN vad detta är vidrigt, mår på riktigt dåligt över vad människan gör.
Här är en bild på Satao som Satao ll döptes efter, han dödades 2014 för sina betar och fick hela sitt ansikte brutalt avlägsnat. Åh vad jag längtar till en tid då vi inte behandlar djur på det viset.

Oj OJ vad tiden går fort!! Om 5 dagar har jag bott här på Gotland i en månad, är inte det ganska så galet??? Känns som att vi kom igår, samtidigt som det känns som att vi bott här JÄTTElänge. Jag jobbar iallafall på och dagarna bara rinner iväg. Jag trivs som fisken i vattnet på jobbet, har lärt mig allt nu så jag klarar av att guida stora grupper på över 40 personer utan problem och jag tar även dubbelspråkiga grupper där man snackar både svenska och engelska om vartannat igenom hela guidningen, det är lite knepigt men det funkar. Fick till och med beröm av guidechefen för att jag klarar av att guida på engelska trots att jag aldrig pratat engelska tidigare, om man inte ska räkna engelskaletionerna i skolan. Kollegorna är dessutom SÅ härliga och jag verkligen stortrivs med dem, har aldrig kommit så bra överens med någon personal tidigare. ÅÅÅH I LOVE IT HERE.

 

Förutom det så spenderar vi en del tid i Visby eftersom att vi bor 6 km utanför, så vi cyklar dit var och varannan dag. Och juste, har jag nämnt att min kollega har hästar??? ASSÅÅ NICE. Jag kan ju då inte rida, men Milla kan det så hon har en av hästarna som sommarhäst, han heter Trolle och det är han jag sitter på på bilden. HAN ÄR SÅ FIN, dööör. Milla ska i alla fall försöka lära mig rida, men det går rätt trögt haha.

 

 

 

För några dagar sen hade jag tråkigt så jag gick igenom min hårddisk och hittade videos från ett år tillbaka när jag var på troppan med halva min gymnasieklass. Vi hade vårt "slutprov" i guidekursen och det vi gjorde var att guida helt enkelt, så mellan guidningarna gick jag runt och filmade lite på djuren inne i troppan!

 

Heej hallåå ni har väl inte missat att dokumentären Racing Extinction har premiär klockan 21.00 på Discovery Channel och Animal Planet??? Det är ju om en halvtimme poiwååäpofwåäsäpw!! För er som inte hänger med och inte vet vad det är för dokumentär som jag är så uppspelt över så kommer en sammanfattning av den här:

 

VET NI VAD?? Nej förstås det gör ni ju inte.. Men hur som, JAG KAN GÖRA VIDEOS IGEN!!! LYYYYCKA. Jag fick nämligen min systers gamla dator som inte är cirka 6-9 år gammal som min var, så nu kan jag göra videos OCH titta på filmer/serier/youtubevideos igen. Det är lite pin, men förut tittade jag på serier på min mobil, en Iphone 4S haha, så fattar ni hur nice det är att kunna titta på en så stor skärm som en dator igen?! Ja ni fattar nog. Såååå nu har jag en video åt er, det var därför min blogg var tom igår, föör videon behövde redigeras. +det tog så låååång tid att ladda upp den på YT!! Jag har varit lite bortskämd när jag bodde på elevboendet, för då tog det på riktigt 2 minuter att ladda upp en video. Nu tog det över TRE timmar, helt sjukt, jag trodde vi hade snabbt internet. 

 

Denna video filmade jag när jag bodde hos mina systrar i en vecka i september(?). Jag och min ena syster Tina besökte Borås djurpark och då passade jag på att filma, och tur var det för just den dagen matade de tigrarna och vargarn! Annars får man knappt någon symt av vargarna för att de är så skygga, men nu kom de fram så att vi fick se dem. Blev dock lite arg när vi stod där, ett par grabbar stod nämligen och skrek och hade sig så att de skrämde vargarna. Vem som helst förstår väl att man ska uppföra sig och ge djuren space istället för att skrika på dem. Nej usch! 

 

 

Yo peeps, I'm baack!

Hade en helt fantastisk bra vecka i Jönköping med Milla. Åt massa godsaker, lagade massa goda middagar, såg på fler filmer än jag kan räkna på båda mina händer, spenderade alldeles för många timmar i soffan, gick på stan & A6 ett par gånger, cyklade & åkte longboard medan folk skrattade åt oss av någon lustig anledning, stannade uppe till mitt i natten och hade deep talks, tog massvis av selfies, gick på bio, blev bjudna på smoothie på fiket Condeco av Millas mamma, kardade ulll, gosade med deras katt Jinx och gick ut med henne. En superb vecka helt enkelt! Älskar att umgås med Milla, hon är en så härlig och rolig människa, och så lätt att vara med. Synd bara att vi bor så himla långt ifrån varandra nu :(

 

Jag hade med mig kameran dit, men det blev bara en massa bilder på hennes katt Jinx som är en blandras på Maine Coon och Norsk skogkatt. Hon var verkligen den största och fluffigaste katt jag någonsin sett! Jag ääälskar verkligen katter så gosade med henne så fort jag fick chansen haha!

Bullens och djurens dag firade jag, päronen och mina två yngsta syskon genom att packa lite matsäck och åka ut till Omberg. Åkte direkt till Stocklycke på Omberg där vi parkerade bilen och sen gick vi längst rullstensåsen och ner till hamnen. Sen satt vi på ett par klippor och fikade och bara hade det fett gött i solen! Jag har dock svårt för att sitta still för länge så jag började gå omkring och hittade massvis av spindlar överallt som jag försökte mig på att fota, så kameran blev mest fylld av foton på spindlar. Sen gick vi ett par kilometer i skogen innan vi åkte hemåt!

 

Har haft en rätt mysig dag. Nu ska jag dock sova för imorgon har jag massor att göra. Nattinatt!

Uuuh inatt drömde jag om vår lilla vovve vi hade för ett par år sen, älskade lilla Balto. Vi köpte honom som valp 2009(tror jag), men vi blev tvungna att sälja honom några år senare på grund av olika anledningar. Saknar baltomannen, vår stora gosiga knähund. Han var verkligen speciell på alla plan, så fylld av bus och kärlek. Jag minns hur jobbigt jag tyckte det var att behöva gå ut med honom innan skolan sådär jättetidigt, när det regnade eller bara inte orkade(lat very much). Men nu skulle jag göra nästan vad som helst för att få gå ut med honom i regnet, tidigt på morgonen, när jag är trött eller inte orkar. För det är ju egentligen hur mysigt som helst, att ha en så underbar individ med sig ute när man går.

 

Balto var en blandis på schäfer, golden retriver och rottweiler, så han var rätt stor. Han brukade lägga huvudet på köksbordet när vi satt där och lät honom vara i köket, han älskade att sitta i knät och sov mer än gärna i min säng om nätterna. Åh vad jag saknar honom! Saknar honom lite extra mycket just nu för att jag känner mig så ensam, han fanns alltid där hela tiden liksom. 

 

Jag har börjat använda akvarell mer, både vanliga akvarellfärger och akvarellpennor. Jag tror jag använt det cirka 6 gånger nu så jag är ju inte jätteduktig än, men jag tycker fortfarande det är så sjukt kul. Hur man kan blanda alla färger i olika nyanser osv. Och att få använda pensel, det är så himla roligt!

 

Jag och min lillasyster är ensamma hemma i helgen så igårkväll satt vi och målade i ett par timmar. Madicken använde sig utav akryl medan jag gjorde en tukan av mina akvarellpennor och akvarellfärger. Blev så himla nöjd med den! Dock förstörde jag ögat en aning och det är det jag tycker är jobbigt med akvarell, man kan inte sudda. Men det är även charmen med akvarell, att det blir som det blir. Vad tycker ni om den?

Ibland undrar jag hur hjärnan kokar ihop alla drömmar man har. Jag förstår ju att en del kommer från saker man sett eller upplevt, men när det är något jättekonstigt. Som inatt, då drömde jag att jag gick på en gräsmatta och så får jag se en igelkott med några bebisar. GULLIGT! Men, helt plötsligt är jag omringad av massa igelkottsbebisar och jag har ingenstans att ta vägen. Just då vaknar jag, men lyckas halvt somna och börjar drömma att en igelkott är i sängen och attackerar mig. Det var så verkligt att jag till och med började slå på täcket irl, och då vaknar jag för att upptäcka att där inte finns någon igelkott. Liksom, HALLÅÅÅ igelkottar är söta! Varför hade jag en så läskig dröm om dem?? Lustigt. 

 

Såhär såg det ut i min halvvakna/halvsovande dröm. Igelkotten var så stor, svär.

 

Jag brinner för djurs rättvisa och enskilda arters överlevnad, men något som jag brinner lite extra för är valar. Enda sen jag var 5 år har delfiner varit mitt favoritdjur, jag fyllde mitt rum med delfiner, jag ritade miljontals delfiner, jag lärde mig allt jag kunde om delfiner. Sen fick jag lära mig att på vissa ställen runt om i världen driver man in delfiner(valar) till strankanten för att sen slakta dem inför varandra. Jag trodde nästan inte det var sant, varför skulle någon vilja göra så mot ett så intelligent och vackert djur?

 

Det första landet som jag fick veta att detta sker i var Japan(Taiji). Jakten börjar i september och håller på i ett par månader. Och i år har dem räknat på att slakta 1873 valar! Det kanske inte är ett så stort antal till skillnad från tidigare åt, men oavsett antal så kommer en slaktad val alltid vara en slaktad val för mycket.

 

Nästa land som jag fick veta att detta sker i var Färöarna, Danmark. Jag blev helt chockad när jag fick veta det. Man tänker ju att något så hemskt inte händer så nära Sverige. Men det gör det! Där är det framförallt grindvalar(även kallade pilotvalar) de slaktar, därav kallas slakten för Grindadrap. Årets "säsong" tog nyss slut och de lyckades slakta 490 grindvalar. 490 st vuxna, juveniler, ofödda, gamla och sjuka. 490 jagade och terroriserade, ibland i timmar . 490 skrikande i skräck. 490 simmade i blod från slaktade familjemedlemmar, innan de själva slaktades. 490 grindvalar som inte kommer att glömmas bort.

 

 

Alltså ibland undrar jag hur IQ-befriad jag var när jag var när liten, eller om det är småbarn som nuförtiden är smarta. Tillexempel så när jag för ett par år sen kollade på Kolmårdens delfinshow så var det en liten grabb på kanske 5-7 år som efter showen frågade sin pappa "tycker delfiner verkligen att det där är kul?". När jag hörde det så blev jag alldeles chockad! När jag var så liten tänkte jag aldrig så långt om sådana saker, utan jag bara tittade och njöt av att se djur. Sen om de hade kul, ja det tänkte inte jag på. Jag vet inte om ni också var som jag när ni var små? Om ni inte var det så skäms jag lite haha!

 

Och nyligen så har massvis av videos spridits där småbarn gråter och ifrågasätter varför vi dödar djur och äter dem. Vissa av barnen säger riktigt smarta saker och jag blir så chockad, jag var inte så smart när jag var liten?! Men samtidigt blir jag glad, för jag tror att så små barn kan påverka så många fler människor att tänka efter vad det egentligen är vi gör med djuren. Jag tror att dem kan få fler att bli vegetarianer/veganer. Än om det hade varit en vuxen som stod och predikade hit och dit om varför man inte ska äta kött.

 

“I like them on their feet, happy. We must look out for them, not eat them.” - Luiz Antonio

 

Hej, världens sämsta bloggare här!

Jag har fotat massa och velat blogga om saker... MEN, min dator är så seg och dum att jag helt tappar lusten när jag väl har tid att egentligen blogga. Men jag saknar det massvis så jag ska försöka att komma tillbaka på riktigt nu!

 

Och detta inlägg börjar jag med att berätta om att jag och min syster Micka var i Norrköping i måndags och hälsade på min kompis Neele, hennes kille Olof och deras två vovvar Leo och Moa. Moa är fortfarande en liten valp så hon var sådär asmega söt och Leo var som vanligt väldigt övergosig, sötisar! Vi åt iallafall glass på Halvars nere på stan och sen gick vi tillbaks och satt och snacka en massa skit i deras lägenhet innan vi tillslut beställde pizza som vi sen åt nere i parken. Hade en himla rolig och mysig dag/kväll i Norrköping!

Igår gjorde jag min sista uppgift i guide-kursen, nämligen en guidning i Tropicariumet vid Kolmården. Varje person i min klass fick varsitt område att guida om på Troppan, jag hade om Alligatorerna. Vi guidade inför ettorna i skolan, har aldrig någonsin stått inför andra människor än min klass och pratat tidigare så jag var skapligt nervös. Vid Alligatorerna lät det dessutom väldigt mycket då de har ett vattenfall i anläggningen och en djungel med massa fåglar som lät på andra sidan, så jag visste att jag var tvungen att prata jättehögt för att alla skulle höra mig. Var jätterädd att jag skulle prata för lågt, svamla bort mig eller kolla för mycket i mina stödord.

 

Men vet ni vad? DET GICK HUR BRA SOM HELST. Det svåra var att komma igång, men sen när man väl börjat prata gick det asbra. Förstår inte vad jag hade att vara nervös över, det var jättekul och gick bra. När jag var klar sa både min guidelärare Adrian och marina däggdjursläraren Jimmy att det var min bästa guidning jag gjort, att jag hade en jättebra röst och pratade högt och bra. De skojade att dem borde sätta upp ett vattenfall varje gång jag ska guida/prata inför klassen, så att jag har en bra och hög röst varje gång. Är såå nöjd och stolt över mig själv, det kunde inte ha gått bättre kände jag. Jag fick ett B på guidningen, såååå glad!!

 

Hade någon kommit fram till mig för ett år sen och sagt att jag den 18 maj 2015 skulle göra min bästa guidning på Troppan inför folk jag inte känner. Att jag skulle få massa beröm ifrån lärarna och ett B på hela utförandet, då skulle jag ha skrattat personen rakt i ansiktet, jag skulle inte klara av något sånt. Är så stolt över mig själv som lyckats komma såhär långt i guidning och att jag vågar stå inför folk och prata utan problem. HIGH FIVE TILL MIG.

 

Torsdagsnatt satt jag och målade som jag tidigare nämnt. Jag ville träna på att bli bättre med akvarellpennor så då tog jag en redan existerande bild, i det här fallet blev det Lindsey Carr's målning "Status Soup" och gjorde min version av det med akvarellpennor. Den här målningen står för något så betydelsefullt då den föreställer en fensoppa gjord på hajfenor, vilket är en delikatess och sedan århundraden en statusmarkör i Kina, där fler än någonsin nu har råd med denna exklusiva soppa. För att tillaga denna soppa fångar man hajar och skär sedan fenorna på de levande hajarna, som sedan släpps ner i havet igen - där de antingen långsamt drunknar eller förblöder. Det gör ont och är grymt, det är värsta sorten av djurplågeri. Det slaktas 73 miljoner hajar årligen på det här sättet. Något som också har lett till att vissa hajarter har minskat drastiskt. Jag tycker det här är helt sjukt och jordens befolkning borde inse att vi inte är de enda levande varelser med känslor.

 

Men åter till min akvarellmålning. Jag blev ganska nöjd med den förutom självaste soppskålen, det är nog det fulaste jag någonsin målat. Men övning ger färdighet! Jag valde även att göra bakgrund med ProMarker, jag var lite rädd att det skulle bli fult då jag ALDRIG gör bakgrunder, men det blev ganska snyggt! Den ser inte så bra ut på bild, men kan lova er att den ser bättre ut IRL.

 

 

 

Alltsååå typical me. Bestämde att jag skulle plugga idag, läste på de 100 engelska djurparksorden ganska duktigt i tid. Sen skulle jag göra powerpoint till min redovisning om en späckhuggare som är imorgon, MEEN jag distraheras av internet så jävla hårt. Började klockan 18, nu är klockan 22.30 och jag är inte klar med powerpointen ännu.... Försökte iallafall peppa mig till att vara duktig och plugga ordentligt genom att äta lite macka och glass. NOM NOM. Har O'boy-pulver på glassen om ni undrar vad det bruna är, suuupergott när glassen smälter där o'boyen är! MHMHMMMM.