Ni vet när man gör något som man har svårt för, när man gör det riktigt bra så att du vill berätta för varenda människa du möter, du har gjort det och av bara det är du sååå glad att du kan leva på den glädjen resten av veckan. Så kände jag efter gårdagens praktik.

 

Det är ju nämligen så att jag är en aning blyg av mig och också väldigt osäker. Och igår så hade jag mitt mellansnack(i mitten av APL perioden så berättar djurvårdaren vad man behöver förbättra) och en av 2 punkter jag behövde förbättra var att jag skulle ställa mer frågor och bara vara mer social och prata mer. Då kände jag bara att fan nu ska jag få ett bra praktikbetyg, jag ska överträffa mig själv! Sen resten av dagen pratade jag på så mycket jag kunde(inte för mycket, lagom) och ställde frågor. Jag var så jäkla stolt över mig själv när dagen var slut, glädjen jag kände över att faktiskt ha tagit det där steget och börjat prata. Alltså jag tror inte ni förstår hur otroligt stolt jag är!!! Ni som känner mig vet hur svårt jag har för att prata med nya människor, så detta är verkligen en stor grej. WOOPWOOOP.