Jag tänker på det som hände idag och känner ett enormt obehag. Tänk att jag var i sthlm för bara några veckor sen, jag gick precis där på den gata där det hände. Jag blir illamående bara av att tänka på det. Min bästa vän var där igår och hennes bästa vän och bror bor där. Jag kunde inte låta bli att känna panik över att inte veta ifall de var okej, men tillslut fick jag tack och lov veta att de alla var i tryggt förvar. Men till alla er som förlorade någon eller blev skadade,

mina tankar går till er. Och de oskyldiga som blev offer för det här, må ni vila i frid ♥

 

När jag först läste om det här så trodde jag inte att det var sant, men när allt sjunkit in så kom chocken, paniken, oron och ångesten samtidigt. Allt kändes så overkligt. Varje dag läser jag om liknande händelser som sker i andra länder, i länder där sånt här är vardagsmat för andra människor. Men det har alltid känts så långt borta, på tillräckligt avstånd från Sverige. Men även här i Sverige hände det som inte får hända. Jag är ok, men det här är långt ifrån ok. Varför måste det vara såhär, varför måste vissa människor prompt skada andra människor? Det värsta med det här (förutom det uppenbara att oskyldiga avlidit och fler skadats) är att folk nu går till attack mot folk av annan religion, folk drar alla muslimer över en kant och det är oerhört tragiskt. Oavsett om personen som gjorde detta var muslim eller inte så är det verkligen inte okej att skylla detta på religion eller etniciteter. Låt inte en persons handlingar tala för ett helt folkslag. Hat är så dumt, att skada andra är dumt. I en värld där du kan vara precis vad du vill, var snäll. Okej? ALLA är precis lika mycket värda. Sprid kärlek, inte hat.

 

Mitt i allt det här hemska ser jag även något större. Människor öppnar sina hem, arbetsplatser erbjuder stöd och skydd, hotell ger bort rum gratis, restauranger och mataffärer bjuder på mat. Människor hjälper andra helt främmande människor att ta sig hem, folk kör pendeltrafik med sina bilar för att så många som möjligt ska få somna i sin egna säng inatt. Och alla dessa poliser, brandmän och sjukvårdare som sätter sina egna liv i fara för att hjälpa så många andra, vilka hjältar! Alla hjälps åt och öppnar sina hjärtan. Ondskan segrar inte. Vi besegras inte. Vi skräms men vi skräms inte till tystnad.

Idag och alla andra dagar står vi enade.

 

Love is kind, hate is foolish. Be kind. Always.