Det är 13 dagar kvar här i Norrköping. Det känns så overkligt. Jag har bott själv i 3 år, men för mig känns det som trippelt så mycket. Jag har byggt upp mitt liv här, jag har mina vänner och allt här. Jag flyttade ifrån Vadstena för att börja om, men nu är de här tre åren snart slut och jag måste flytta tillbaka till det som jag flydde ifrån. Jag är okey med att flytta hem, men det som känns jobbigt är att jag inte kommer tillbaka hit efter sommaren som jag brukar. Jag kommer inte träffa klassen igen. Vissa av dem kommer jag förmodligen aldrig träffa igen.

 

Jag kommer inte längre bo vägg i vägg med Maja och vara hennes grannmalin, jag kommer inte laga mat och äta ihop med Maja och Malin mer, jag kommer inte kunna ha myskvällar med Milla när jag vill längre, jag kommer inte kunna festa och gå ut med klassisen längre, jag kommer inte kunna gå till affären och handla med mina vänner längre. Jag kommer inte ha mina allra bästa vänner såhär nära längre.

 

Jag är ganska ledsen och mår rätt dåligt över det här, så jag hoppas att ni förstår varför jag inte bloggar så bra just nu. Jag har skaffat vänner för livet här, och det här är mina sista dagar i Norrköping med dem.

Nattinlägg hey ho. Ikväll firades vi treor som ska ta studenten av boendet. Vi minglade, åt god mat och efterätt ute i kylan. Vi gick också tipspromenad, med såna där "live frågor" som till exempel "Vem suger bäst?" och så står det tre namn på personer från boendet. Sen ska de tre personerna delta i en tävling där de ska suga upp dricka med sugrör så snabbt de kan för att ta reda på vem som suger bäst. Jag var med i frågan "vem är händigast?" och då fick vi spika lite. Efter mat och lekar höll Helene som jobbar här tal och så fick vi rosor och ett brev av dem. Några i min klass började gråta och smittade av sig så jag blev helt gråtig jag med. Blev lite känslosamt där ett tag. Kan inte förstå att det är 2,5 veckor kvar här :((((

 

 

Hej, jag är världens sämsta bloggare. Kommer tillbaks en dag för att försvinna igen. Men jag har faktiskt haft fullt upp med plugg eftersom att betygen sätts på tisdag. Satt uppe till 3 på natten i torsdags och jobbade på mitt gymnasiearbete som jag redovisade i fredags. Fick godkänt med full pott på alla punkterna man skulle ha med. Sen har jag varit en hel del med milla, vi har fixat med outfiten till studenten och sånt. Viktigt ju.

 

 

Igår gjorde jag min sista uppgift i guide-kursen, nämligen en guidning i Tropicariumet vid Kolmården. Varje person i min klass fick varsitt område att guida om på Troppan, jag hade om Alligatorerna. Vi guidade inför ettorna i skolan, har aldrig någonsin stått inför andra människor än min klass och pratat tidigare så jag var skapligt nervös. Vid Alligatorerna lät det dessutom väldigt mycket då de har ett vattenfall i anläggningen och en djungel med massa fåglar som lät på andra sidan, så jag visste att jag var tvungen att prata jättehögt för att alla skulle höra mig. Var jätterädd att jag skulle prata för lågt, svamla bort mig eller kolla för mycket i mina stödord.

 

Men vet ni vad? DET GICK HUR BRA SOM HELST. Det svåra var att komma igång, men sen när man väl börjat prata gick det asbra. Förstår inte vad jag hade att vara nervös över, det var jättekul och gick bra. När jag var klar sa både min guidelärare Adrian och marina däggdjursläraren Jimmy att det var min bästa guidning jag gjort, att jag hade en jättebra röst och pratade högt och bra. De skojade att dem borde sätta upp ett vattenfall varje gång jag ska guida/prata inför klassen, så att jag har en bra och hög röst varje gång. Är såå nöjd och stolt över mig själv, det kunde inte ha gått bättre kände jag. Jag fick ett B på guidningen, såååå glad!!

 

Hade någon kommit fram till mig för ett år sen och sagt att jag den 18 maj 2015 skulle göra min bästa guidning på Troppan inför folk jag inte känner. Att jag skulle få massa beröm ifrån lärarna och ett B på hela utförandet, då skulle jag ha skrattat personen rakt i ansiktet, jag skulle inte klara av något sånt. Är så stolt över mig själv som lyckats komma såhär långt i guidning och att jag vågar stå inför folk och prata utan problem. HIGH FIVE TILL MIG.

 

Igår bröt jag ihop, tror jag satt och grät i cirka 2 timmar. Det var inte så att tårarna rann lite, utan jag fulgrät sådär hysteriskt att jag ibland inte ens kunde prata. Men underbaraste Daniel ringde mig så fort han fick veta att jag var ledsen och bara pratade massor för att lugna ner mig och få min ångest att släppa. Han pratade och lyssnade på mitt fulgråtande, snörvlande och snorande i nästan 2 timmar innan jag lugnat ner mig och mådde lite bättre. Sen fortsatte vi att prata i över en timmer till, så jag kunde sen gå och lägga mig utan ångest och var istället glad över att få ha pratat med honom. Anledningen till att jag var så ledsen igår var för att jag inte tror på mig själv. Jag höll på att leta jobb igår men det slutade med att jag satt och grät för att jag kände att jag inte passade in på ett enda av alla jobbens krav de ställer på den sökande. DET ÄR SÅ MÅNGA KRAV. Jag känner att jag inte kommer klara av ett jobb med alla deras krav de har, så det gav mig ångest och panik. Det är många faktorer runt om det här som också påverkar att jag blev såpass ledsen som jag blev, men detta inlägg skulle bli för långt om jag skulle förklara allt. Tycker de som söker folk kan låta bli att ställa så många krav, jag vet att kraven inte är några måsten, men för såna som mig som har låg självkänsla och självförtroende gör detta det omöjligt för en att söka jobb.

 

Jag mår verkligen jättedåligt över detta och det är inte många som förstår hur jag faktiskt känner. Jag och Daniel har pratat om detta tidigare men inte fören igår förstod han hur jobbigt och svårt jag verkligen tycker att detta är. Så han ska hjälpa mig att söka jobb nu när jag åker till honom, hoppas på att det går bättre då!

 

 

Var uppe alldeles för länge inatt, så vaknde vid halv 12. Satte direkt igång the100, kollade två avsnitt sen fixade jag till mig och nu har jag precis filmat en video till yt. Hinner nog inte redigera den idag för nu måste jag plugga :((( Men här får ni lite sneakpeek på vad den handlar om.

Godmorgon kompisar. Ni anar inte hur trött jag är, somnade runt halv 5 i natt och sen vaknade jag vid 8 för att de skulle inspektera rummen mellan 8-14. De kom visserligen inte till mitt rum fören vid 10, men när jag vet att någon kan komma när som helst så kan jag inte sova. Så vaknade av mig själv vid 8 trots att jag bara sovit tre och en halvtimme. Haha ja jag är galen, ibland önskar jag att jag inte hade en egen ofrivillig väckarklocka i huvudet.

 

Så nu ska jag duscha och sen fixa frukost och glo på min nya favoritserie The100.

Hej allihopa, jag lever bara så ni vet! Det råkade bli en liten spontan paus, vilket kan behövas ibland. Det var ju nämligen så att Daniel var här i helgen, på lördagen fick vi även besök av min lillebror Carl och hans flickvän Emma. Vi gjorde en kladdkaka som misslyckades totalt, men som tur var hade vi glass och chokladbollar till :3

 

På måndagen åkte jag med klassen ut till en fin liten sjö för att campa. Vi byggde vindskydd, slog upp tält, gosade med en valp och två äldre vovvar, vandrade runt i skogen, hälsade på kalvar, gjorde en stor eld och grillade flinta på. Tanken var att vi skulle sova där men eftersom att det regnat hela dagen så var jag genomblöt och ganska irriterad, så jag åkte hem till min varma dusch och varma gosiga säng.

 

Sen resten av dagarna har jag varit ganska mycket med Maja eftersom att jag inte träffat henne på över 3 veckor, vi har kollat på vår serie Bates Motel och hängt i skateparken med Liam och hans polare. Och inatt sov jag hos henne, det var mys trots att jag oftast föredrar min egna säng.

 

 

Häromdagen såg jag en film som heter Her, i filmen (som inte alls har med handligen att göra) sitter huvudkaraktären med en teckning i handen en kort sekund. Jag tyckte den såg cool ut så när jag sett klart filmen så gjorde jag min egna version av den. Teckningen i filmen var endast gjord med blyerts och streck typ, men jag ville ha mer effekt så jag gjorde björnen brun och ögonen vita med svart runt om för att få ett dystert utseende på honom. Sen gjorde jag den lilla filuren som lyfter huvudet lila för att få den att se snäll och gullig ut. Huvudet gjorde jag med ProMarker och det svarta, lila och gråa är gjort med akvarellpennor. ProMarker är så sjukt kul, just nu har jag bara "skintones" men funderar på att köpa mer färgglada ProMarkers också!

Torsdagsnatt satt jag och målade som jag tidigare nämnt. Jag ville träna på att bli bättre med akvarellpennor så då tog jag en redan existerande bild, i det här fallet blev det Lindsey Carr's målning "Status Soup" och gjorde min version av det med akvarellpennor. Den här målningen står för något så betydelsefullt då den föreställer en fensoppa gjord på hajfenor, vilket är en delikatess och sedan århundraden en statusmarkör i Kina, där fler än någonsin nu har råd med denna exklusiva soppa. För att tillaga denna soppa fångar man hajar och skär sedan fenorna på de levande hajarna, som sedan släpps ner i havet igen - där de antingen långsamt drunknar eller förblöder. Det gör ont och är grymt, det är värsta sorten av djurplågeri. Det slaktas 73 miljoner hajar årligen på det här sättet. Något som också har lett till att vissa hajarter har minskat drastiskt. Jag tycker det här är helt sjukt och jordens befolkning borde inse att vi inte är de enda levande varelser med känslor.

 

Men åter till min akvarellmålning. Jag blev ganska nöjd med den förutom självaste soppskålen, det är nog det fulaste jag någonsin målat. Men övning ger färdighet! Jag valde även att göra bakgrund med ProMarker, jag var lite rädd att det skulle bli fult då jag ALDRIG gör bakgrunder, men det blev ganska snyggt! Den ser inte så bra ut på bild, men kan lova er att den ser bättre ut IRL.

 

 

 

Det blev inget grillande igår, istället tog vi och gjorde tacos tillsammans och bara chillade ihop. Sen runt halv tio tiden drog några vidare på fest så då gick jag hem. Jag satte mig och målade med mina akvarellpennor. Använde även Promarkers för första gången, ganska svårt till en början men när man fattade hur dem fungerade var det askul! Sen vid typ 2 på natten la jag mig och kollade på filmen Her, men orkade bara kolla 45 minuter innan jag märkte att jag hade väldigt svårt att hålla ögonen öppna. Precis innan jag skulle sova ringde Daniel och så pratade vi en stund. Så härligt att få höra hans röst ♥